jennydanielsson

Okej, det här är inte bra. Jag börjar bli som pappa.
Jag skämtar om saker som är okej att skämta om till en början, men som blir alldeles för mycket till slut.
Jag blir dryg och jobbig, precis så som jag inte vill vara.
Jag hittar de ömma punkterna man inte ska trycka på om den andra verkligen inte vill också, preecis som pappa.
Jag behöver någon att leka med..(Jag kanske fyllde 5 och inte 18?)


Jag kan se det framför mig, imorgon är det jag som står i hallen och vägrar släppa förbi honom, det är jag som petar han i sidan och ska kittlas och retas. Det är jag som pratar för mig själv, gör bort mig och är värdelös på att uttrycka mig. Det är jag som hittar på egna sånger om allt som finns i köket och om mammas arbete eller min läxa, tex som de senaste "brödet längtar efter mig" eller varför inte "hindu hindu hindu, dindu dindu."

Jag älskar dig pappa, men jag vill inte bli dryg.
Det kanske bara var en dålig dag, imorgon kanske allt är som vanligt igen.
Vi ser väl, håll tummarn eller fly.
Godnatt.