det vackraste
För en gångs skull avbryter jag allt och skriver ett inlägg. Förra veckan var hektisk, tung, lång men vacker.
Jag är otroligt lättad och tacksam, verkligen tacksam. Tack gud! & tack morfar för att du tar hand om henne och tar ut henne på spännande äventyr!
Många känslor och många tankar. Naturligt och vackert. Precis som mormor
Jag måste få vara ledsen, utan att behöva ursäkta mig.
Jag ska just nu vara människa och inget annat.
Gråta, vela och se tillbaka på allt fint, men också se fram och drömma.
Äntligen kommer tårarna.
Jag ska helt enkelt bara vara, så länge jag behöver. Strunta i all press, bara göra mitt allra bästa i den mån jag kan.
Prata om jag så vill, inte prata om jag inte vill.
Så länge jag behöver.
Tack för allt fint du har gett mig, tack för att du låtit mig vara mig själv och lärt mig fokusera och tro.
Tack för att du är du och för att jag fortfarande känner din kärlek och värme.
Tack för att du övertygat mig om att vi ses igen.
Tack
